Den klassiska poeten är vacker
om än lite osäker på sig själv
plockar vilda blommor i naturen
och frågar växterna om lov innan den rycker upp dem ur marken

Den klassiska poeten
vet med sig själv att det inte bara är att skriva
bokstäverna bildar sitt eget språk och det är inte alltid
poeten vet vad som skrivs innan det är fulländat

Den klassiska poeten ser världen i tusentals
nyanser av grått men aldrig riktigt i svart
och därför inte heller i vitt
Hon ser dämpat ljus i alla men vill gärna förstärka
dess låga

Den klassiska poeten älskar konst
och bannar sig själv att hon inte fått gåvan att avbilda världen
på dukar istället för papper

Den klassiska poeten vet sällan att hon är unik