en mor sade nu
är vi så långt söderut att
det växer äpplen på träden
hon strök barnets huvud
lite skorv bara det går bort med oljan
och storkbett i nacken
hade ungen

kinderna som runda röda äpplen
klotungen grät om kvällarna
tunga tunga hälar
hade modern

de hade inte samma ord
i munnarna
leipä sade modern och ungen
trodde lakritsi
hade inte samma tunga i munnen
barnets låg svälld men allt mjukt
lät vasst och väsande

hade inte samma ro
i händerna ungens krumma händer
hade plock och smuts och spring
i benen inte tunga och stilla
som moderns
omena äiti pekade ungen
hiljaa lapsi sade modern
och ungen trodde
hon sa
lakritsi