Jag satt som vanligt vid datorn och skrev, lyssnade på musik... Just denna kväll slog jag en tanke mot min stora flicka, som inte biologiskat sätt är min, men känslomässigt har jag adopterat henne...

Mobilen pep...


"Är du hemma?"
Jag ringde upp och frågade vad som skett. Då möttes jag av en rädd, ensam och väldigt ansvarstagande 16 åring, som bad om hjälp mitt i natten, då is, snö och kyla bet tag, hennes kompis hade fått i sig för mycket, så de orkade inte gå enda hem till kompisen...

Jag öppnade och rusade ut... Ja, jag tog sandaler och en jacka som jag svepte om mig.... Kylan bet, men synen av denna unga tjej fick mig att inse hur viktig jag är för dessa två unga tjejer.
Bara det att jag fanns och öppnade dörren, fick både mig att inse hur bra jag har det och för dem att inse att någon öppnar sin dörr utan att skrika, gapa eller tappa modet bara för de gjort ett snedsteg...

Sittandes vid toalettstolen, gråtande, skrikande, och ett rop på hjälp... Känslan att mamman eller pappan ej bryr sig ger ett enormt behov av sprit som dövar....

Kaffe koktes, trots det var dags att sova. Smörgåsar och lite musik ville jag ge, för om det är något en ensam, ledsen ung själ behöver, så är det värme, kärlek, tålamod och framförallt någon som släpper allt och bara tar emot hur illa det än tycks vara.

Illamåendet fick henne att sitta länge vid stolen, men att veta att toaletten bara var ett steg från köket fick mig att kunna sitta med min 16-åring och spela You are my sunshine.... Tårar föll sakta för hennes och min kind, då vi insåg att vi älskar denna sång båda två...

Mellan varven gick vi in och kollade...
Då den ledsna och ensamma tjejen mådde lite bättre fick hennes kompis henne ner i en bäddad sovplats som doftade vår. Hennes kropp skakade medan hon sa:
"Tack tack du är snäll!!!"
"Men lilla du, jag finns här."
Sen bäddade jag in henne som om det vore min dotter, men jag vet att hon behövde den behandlingen.
Sen reste jag mig upp och kollade efter Nalle Puh och den blåsiga dagen...

"Hon ska läsa för oss," sa min lilla tjej och mös...
Jag fann först inte boken men sen tog jag den ur bokhyllan och satte mig som en lästant "fniss".

Båda tjejerna älskade att en vuxen la all sin tid på de trots klockan var närmare halv tre på morgonen...

Detta kommer de att leva på resten av livet....