Den med förmågan
att kasta upp sig själv
gång efter gång
slå sin själ blå
mot vitt porslinsaltar
i hopp om att skapa
lite färg till en grå gestalt

Blicken av sot i spegeln
som irrar för att finna någonting
och kroppen som darrar då den misslyckas

man tycker att den borde förstå då
men knäböjer åter på skavda knän
ber en bön till gudinnan
och försöker åter sälja sin själ

Vännen, du kan inte
svälta dig till synlighet
man försvinner alltid
innan man lyckas