låter dig gå nu. jag känner dig. vi lär oss saker, du och jag, och vandrar vidare, du och jag

vi möter kärleken, på alla platser. vi omfamnar den. blir ett med den, slåss, med den


vi har den förmågan. vi är soldater på ett uppdrag. vi för ett krig mot likgiltigheten. var finns den? överallt, och vi krossar den

vi låter den inte komma in i våra liv. vi säger, här finns inte plats att inte känna, att inte överösas med känslor.

vi låter den inte komma in i våra liv. för den, är den enda vi hatar. den enda vi kan hata. den förgöraren,

likgiltighet, kan ej ta över våra liv för vi krossar den med det outsinnliga hat och obestridliga strid, som bara vi kan.


och vi hatar den, därför skriker vi och slåss. brottas, skjuter ekande skott, i natten, i vår förtvivlade ångest

vår fobi är bara sund. vi kan bara förtäras av likgiltighet, vi kan endast dö av den.

och det, vägrar vi. och därför, älskar vi

mer