Som i ett svart hål utan ände, jag faller
Bottenlöst och oändligt åldras jag
Inombords förfaller jag i bitar som kantas av varandra
de utslätade kanterna går sina egna vägar och hittar aldrig tillbaka
till passformen de en gång hade, tillsammans
Sammanhållningen som en gång utgjorde mig
Jag vet inte längre vem jag är

Jag är tjejen som gråter tyst