Kaminen bränner fotsulorna
Kölden masserar skuldrorna
hårdhänt.
Kriget har blivit en besökare,
äter människors blad och rötter,
likväl bjuden på te och karameller

Träden försvinner skrikande
i rökgången.
Tag denna rodnande by!
Dammet bryter ljuset som en kikare.

Långt borta den gamle,
sviktande under ett fång blyertsstreck.
Ett öga som alltid gråter.
Liten pojke, ännu större knippe.