Ni som sitter här inne och läser mina texter, vet att jag både gråter, skriker, frågar, vänder in och ut på mig för att förstå varför vissa saker skett...

Vad säger man till någon som bara läser några texter, inte frågar hur det är, kallar sig mina riktiga vänner...... ? Å du är duktig, skriver bra, eller Du är så stark, så bra.... De försvinner och skriver inte på länge.... Hm sårad, arg och fräser åt de, men ack de bryr sig bara om ifall jag presterar...


ORKAR INTE VARA SÅ STARK SOM ALLA TROR HELA TIDEN............

Undrar om de tänker på mig då jag är sjuk, ligger på sjukhus.... Ja, frisk är jag inte, inte ska jag dö heller.... Nej lustigt att jag är så seg att inte ens värk, slag eller sjukdom tar mig......

Ja, varför ska jag alltid le, vinka, le vinka för att behaga alla.... Är jag en kunglig??? Hm Ja, jag heter ju visserligen Sophié, Madeliené, Teresé..... Men varför???


Är jag allvarlig frågar folk om jag är sur.... Trist....

Är det så hemskt att folk tror sig veta att jag klarar mig så de inte behöver ringa???? Jag har vissa som hör av sig varje dag, de är mitt allt. min luft och de finns!!!!

Sandra är en av dem, som alltid ringer. Hon vet att jag inte är så stark som jag vill få henne att tro. Vad gör man då en tjej som börjar bli vuxen, men pratar som en gemnårig???!!

Sen har jag ju poeter som jag skriver på, pratar med vänner som jag delar tankar med.... Tårar, skratt och även ilska delas här... Många som lider från olika situationer i livet.... Trist att så många själar lider... Men med det kan vi stötta varann och slippa vara starka ensamma.....