Från högsta topp, ner till lägsta dalgång
Faller jag med tyngdkraftens lagar
Den oändliga resans början tar sitt slut
Genom sinnena jag faller då hoppets lyckta tänds
Jag stannar upp, jag andas, jag lever, jag finns

Tiden rinner genom timglaset och ett slut börjar skymats vid glasets horisont
Hoppets lyckta slukas av mörkret och försvinner som allt brukade göra
Jag landar, andan är borta, levnaden är utslagen, jag finns inte mera