Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Resignation



Kollaps

det som sker när dina ögon tittar bort

svingar en klubba som träffar snett


Hennes blick vill ha det som jag har
rovdjur som tar det


Förlamad

Ingen förbarmar sig över en skadeskjuten kråka


en alldeles för lång vandring med ett oklart mål
Vad var det vi ville nu igen?

Glöm inte då, gör inte det


Hon hatar mig och jag hatar henne utan anledning

Jag är inte allsmäktig
bara bortglömd


Först hjärtat, sen allt annat
drömmar allra sist

kollapsar


Jag drar mig tillbaka i tysthet, mitt svärd är brutet och skölden är stulen


Jag vill men kan inte komma ihåg varför



jag stred ifrån första början


....




Fri vers av Lovisalouise
Läst 351 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-07-14 15:59



Bookmark and Share


    J. Herward
En fallen krigare/krigerska på knä, jag gillar skiten under naglarna känslan som texten ger liksom. förlamningen i armarna. maktlösheten. hoppet är ju det sista som lämnar en människa.
tycker mycket om uppsättningen av texten, det ger liv åt varje ord som står ut för sig.
2011-07-25
  > Nästa text
< Föregående

Lovisalouise
Lovisalouise

Mina favoriter
Kärlekens Väsen
Miss you