Jag drar ner röken i halsen,
och lägger upp mina fötter mot pelaren.
Jag andas ut molnet och tittar mot stjärnorna.

Ni pratar om något oviktigt,
ni tror att jag deltar.

"Jag är inte rädd" intalar jag mig,
men jag uttalar mig inte högt.
För jag tänker inte tänka.
Tänker bara känna.
Tänker inte springa.
Tänker gå ett tag.

Ni frågar något oviktigt,
mitt svar roar och har ingen substans.

För all substans blåser jag ut.
Ut till en oändlighet med redan tänkta tankar.
Tänker inte mer. Tänker gå ett tag.