Morgon. Snubblar fram, som om fötterna ser virret i min hjärna.
Gör det jag ska och hoppas på bättring.
Somnar och tror att du ligger bredvid.
Vaknar. Blir besviken. Röker&tvivlar.

Dag. Tvivlar på mig, tvivlar på livet.
Står bakom någon som ser ut som du i en rulltrappa.
Magen knyter sig + andnöd.

Kväll. Te ensam. Säng.
Blir utbjuden. Hundrafemtioelfte gången. Vissa fattar verkligen inte.
Tackar nej. Kan inte förklara.











Du ger tvetydighet en helt ny innebörd och dimension.