Vi är där igen.
Ofrånkomligt.
Tillbaka i hemligmak.
Förstår det då hon
strålar och gnistrar
då jag öppnar dörren
och hon bara har ett hastigt ärende
men böjer sig in emot mig
sätter sin rygg mot mina bröst
så min mun snuddar hennes nacke
och om någon av oss kommer närmare
så kommer vi rulla ihop
till en eldboll på golvet.

Efter en evighet rätar hon på sig
och säger hejdå
och jag andas åter
ren luft
då hon går.