Dold i lufthavet
det enda nuet för nu
där, gömd i min imiterade spegelbild
min oeniga montering som ska återge en själ
och ofrivillig alstring av livstecken
en förbindelse till ögonblicket
något att inbillat älska
något som ljuder, rör sig
något som ger sken av att finnas till

finns blott urladdat patos, frenesi
en urgröpt kvarleva
lämnad kvar från epoker då
var dag var som att födas
då plågorna i jorden
var en strapats i den bottenlösa atlanten
trevande som slog ut i avfyrning
i förökning
som grodde ådror av solen, vattnet, stormarna
inuti någonting som var jag