Idag, ja idag kan jag stänga boken om hur det var att vara fosterbarn, jag kan pusta ut och brista i gråt av lycka!!!!

Nu har jag fått upprättelse, för nu erkänns det att jag och många andra blivit så misshandlade att vi hållt på att dö!!!
Länge har samhället sett ner på oss, ja det är sant. Vi har ju bara varit barn till misslyckade!!!
Något värde har inte vi haft, eftersom ingen har brytt sig.
Man får pengar för att ha barnen, samt för alla saker du köper. Ja tom arvvode betalas ut. De biologiska föräldrarna ska betala till underhåll till soc som soc själva bestämmer summan på, sen betalar de pengarna till familjehemmet... Inte konstigt då att det lönar sig att göra affärer med barn... Detta innebär att de barnen är mer utsatta än andra, eftersom det är upp till varje kommun hur ofta detta barnet besöks. Varför ska de ringa innan? Hm då kan misshandel, incest eller annat pågå utan att någon ser, hör eller varför bry sig...

Ska det vara så att vissa barn är mer värda än andra? Har det med penagr att göra? Då vill jag hävda att det handlar om byteshandel!!!!!

Siffra, efternamn, c/o adress...
Aldrig synas
Aldrig prata
Aldrig få ha vänner
Aldrig någon som lyssnar på dig
Ingen bryr sig
Ett enormt problem, måste straffas!!!!!...
Ensam i den stora stygga världen, kämpar mot alla faror ensam!!!!

Ja, så hade jag det som barn i mitt fosterhem... Tänk att det skulle ta såhär många år innan någon kunde sätta ner foten och säga:
"Nu får det vara nog!!!"
Vissa skyller på rädsla, andra på att ingen visste...

Jag kan utan att vara elak säga:
"Ni som såg, vände er bort, ni som hörde stängde öronen, ni som lovade hjälpa, men ryckte bort er hand, ni som bara spottade och kastade mig om och om i elden, hade inte ni ett ansvar?"

Jag satt och läste mina papper för några år sen. Ja, jag grät, men hade kunnat förstå om någon bara ville hjälpa mig, men just då stängdes dörren, eftersom ingen ville prata... Överstyrkta rader, text som inte kunde tydas fanns med... Lustigt nog så försvann mitt personnummer på vägen, men plockades så klart upp igen flera månader senare!!!
Ja, nu kan man tappa bort sånt i all oreda, men hur får det gå till?
Jag läste, läste, läste... Men förstod inte, eftersom allt var en enda röra. Hm varför detta??? Förstår inte, för om vi nu var så viktiga, varför fick vi inte veta sanningen?

Jag har såklart grävt och grävt. Ja, jag har inte ensam letat, haft vänner som hjälpt mig, så mina tre första år finns nu även hos mig.

Tänk att du lever och försöker bli en människa, en vuxen, men kan inte det, för du vet inget om dig!!!! Ja, du vet var du är född, men sen då???
Hm ja vissa har det faktiskt så, jag visste lite mer än så, men var har resten av tiden blivit av???

Min dröm som 18 åring var:

Gå ut skolan, börja högskola eller annat, så jag kunde få det jobb jag ville. Hade redan som 18-åring en dröm.
I och med jobbet, skulle jag kunna köpa mig fri från min bakgrund, kunna köpa en framtid som jag hade skapat själv.
Ta körkort och köpa en bil, som gav mig frihet..
Då jag var 30 år, skulle jag gifta mig och skaffa barn med en sexig, man som älskade mig för den jag var... Mmmm just det sexig man skulle han vara... Ja 18 år då vet man inget om livet har jag förstått...

Ja, det var en vacker dröm, men bara en dröm.... Den drömmen kommer jag aldrig så länge jag lever att kunna uppfylla, då skulle ett mirakel behöva ske..... Jag vet att många rister på huvudet och säger att jag visst kan om jag bara vill.. Mmm sant, men dörren till utbildningar är stängd, dörren till jobb blir då också stängd, så vägen ut kan vara svår, men visst finns det fall som lyckats som inte har jobb. Körkort nej det har jag såklart inte det heller...

Min dröm idag:

Få leva och verka som jag gör, hjälpa och stötta andra som hamnar fel. Få utrymme i både skrift och tal, få utveckla min konstnärliga sida, samt prova nya saker som kan hjälpa mig i framtiden.
Då jag är 40 har jag kommit så långt i min språkliga utveckling att jag vågar ge ut något... Skulle vilja prova ge ut en bok om hur jag gjort denna resa. Går det bra, så kommer jag våga satsa på annat också...
Idag är inte drömmarna jag hade som 18-åring de samma, men på ett sätt tror jag ändå de knyts samman, eftersom jag vill kunna köpa mig fri från detta att inte kunna bara för jag haft ett helvete....

Då jag hamnar i medelåldern kommer jag att skaffa en hund, som är liten och kan följa med över allt... Denna vovve får vara så snäll att följa med... Jag har alltid sagt att då jag är gammal ska min rullator ha blingbling på sig, tutor så alla hör, ja jag vill ha en underbar tid då jag är gammal. Sen ska jag sitta med barnbarn och läsa ur sagor jag skrivit...
Min dotter kommer då att vara vuxen....


Jag har lärt mig att våga se en framtid även om det är svårt, för det hjälper mig att kunna våga tro på att även jag har en chans till förbättring.. Är så barnsligt stolt över mig själv och det jag åstakommit. Tänk att mina texter får många att både gråta, fasa över, men framför allt känna igen sig i, bli glada och varma inombords. Just det att jag kan framkalla de känslorna bara genom mina texter, ger mig ett så stort egenvärde, en enorm självkänsla och självförtroende, eftersom jag i mig själv vet att jag är precis så toppen som jag vill, så kan jag bjuda på mig själv och våga vara såhär öppen.

Självkänsla = jag är bra som jag är, jag duger och jag tycker om mig själv

Egenvärde = Jag är värd att leva, vara lycklig

Självförtroende = Stolt över det jobb jag gör

Självuppfattning = Vad jag kan och inte kan, mina begränsningar och mina styrkor

Jaget = Hur jag uppfattar mig själv om jag vågar gå in och möta mig själv


Tina Törnblad, tror jag hon heter... Ja, en kvinna som sprudlar och ler... Jag bara diggar allt hon säger...
Det jag skrev innan tar hon upp på alla seminarier.. Jag såg henne på tv och kunde inte byta kanal. Nej där stod den enormt sprudlande kvinnan med olika färger på sig och berättade om sitt underbara liv med man och 5 barn...

Jag har inte läst boken Så dumt... Ja den handlar om den tiden hon höll på med droger. Ska införskaffa denna bok, måste bara läsa den!!! Jag är som förälskad i dessa ord hon säger.. Hahaha..

Hon har bla pratat om inneboenden som inte betalar hyra trots de bor i ditt huvud.... "Gud ge Peter ett bra liv". Ja, då försvinner de. Jag lovar har gjort det själv och oönskade själar har försvunnit från min tankegång.

Visste ni att det finns något som heter Självmobbning... Mmmm man kan inte få fängelse eller böter för man mobbar sig själv...
Hur skulle det vara om man gick in på polisen och sa:
"Jag mobbar mig själv!"
Då hade polisen tittat på dig och frågat om du var normal.

Blä jag duger inte!
Jag är fet!
Mina valkar hänger!
Jag är dum i huvudet!
Jag är inte värd att älskas!

De tankarna kallas destruktiva tankar som går vidare i en djup tanke om att man inte kan något!!!
Deprimerad och ledsen snurrar spiralen vidare.

Svårt att acceptera att ens tankar styr ens hälsa, men så är det....
Ja, så mobbar man sig själv efter många års mobbning från andra är man ju sin egen mobbare.. Men tänker man på det?

Att byta mönster är inte lätt, men det går:

Jag är den viktigaset personen i mitt liv
Jag är glad idag
Jag är lycklig att jag finns
Jag älskar livet
Jag älskar mig själv
Idag vill jag bara ta hand om mig
Jag kan mer än jag tror
Jag orkar stå ut
Jag vet så väl hur jag vill leva
Jag vågar drömma
Är jag ledsen gråter jag
Är jag glad skrattar jag
Jag vågar säga NEJ
Jag vågar säga JA
Jag vågar säga ifrån
Jag vågar ge beröm
Jag vågar ta emot beröm
Jag kämpar
Jag tror
Jag vill
Jag orkar
Jag kan

Vågar öppna mina svåra dörrar och skriva sårbart
vågar tro på att det är något som andra vill ta del av, men framförallt vet jag att jag vågar ge en bit av mig själv, utan att helt blotta mig...

Tänk så glad och lätt jag blir då jag skriver ner positiva tankar. Ler och glittrar med ögonen, hjärtat hoppar lite extra, som om jag vore kär...
Kontakten med mig själv ger utrymme att våga vara den jag är, utan att falla sönder om något skulle bli fel. Då tror jag att det betyder att jag är trygg...