Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nattens mörker har laggt sig över stan...


Lövens vimsiga vandring genom mitt inre

Löven vimsar runder då stormen
tar tag i de, träden orkar inte
stå kvar.

Inne ler värmen mot mig
så jag kan värma min
sårade själ.
Tankar snurrar runder,
så jag inte kan få någon ro.

Tiden går och jag med den,
men...

Vet inte vad jag får tänka, känna
eller om jag orkar...
Vet bara att inne i mig
pågår en prosess...
Orkar jag?

Varför måste jag orka?
Varför?
Inget svar, bara en önskan....

Löven vimsar liksom jag
i en enda stor dröm...

Varför?

Bara drömmar som...
Bara tankar och bara ord
utan en enda...

Trött...
virrig och...

Såhär kan jag inte göra...
Jag är vuxen...
Vill inte..
Vill vara liten och krypa upp i knät...

Får jag det?

Får jag vänta med att vara vuxen bara en
sekund?...

Nej det kan jag inte...
Måste vara stark..

Måste finna ork...

Varför...

Styrkan rinner ur mig
som en våg...

Tar någon emot mig?
Om inte vad händer då?

Rop i mörkret hör ingen...

Hjälp kan någon höra det?

Idag är det många som ser och hör,
men varför hörde ingen mig då?
Varför stängde alla sina dörrar?
En ständig fråga jag aldrig får svar på...

Är det kul att skrika?
Nej...

Öppna era sinnen, men inte mig...

Våga vara sårbara men låt mig vara

Visa mig vägen, men låt min vara....

Tiden läker alla sår, så säger alla...
Men..

Varför så ensam?
Varför plågas jag?
Tid, så finner man..

Tror inte att jag är kapabel att...
Drömma vidare...

Varför?

Åren går, missar allt
blir en gammal dam utan att ha...

Stänger alla ute, vet inte hur, kan inte...

Kärlek??? Finns det?

Knappast för min del i alla fall...

Vissa säger att jag aldrig kommer...

Många tror jag ska...

Varför...

Varför får inte jag leva och finna kärlek???


Öppnar vägen mot en ny stig, men
hjälper den???

Varför?

Kan man älska när man är trasig?
Kan någon älska den som är trasig?
En fråga jag aldrig lär få svar på...

Tårar väller fram...

Varför?

Inga svar. Måste jobba mer...

Möt mig,
se mig,
våga ta min längtan,
våga ge,
våga säga....

Varför vågar ingen det?

Tiden snurrar liksom mina tankar...

Finn mod, finn styrka
i mitt liv...

Vågar jag se?
Vågar jag längta?
Vågar jag se vad du kan ge?
Vågar jag älska????
Vågar jag säga att jag älskar dig?

Varför dessa frågor??
Varför denna längtan?
Varför?

Jag vet inte.
Stannar inte, vågar inte
då kanske....

Mitt sårade hjärta, min sargade själ
är totalt söndertrasad...

Trampa inte mer,
kan inte få ur mig mer...




Fri vers av Filosofen2
Läst 155 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-02-11 00:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2