Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

*Lena Nyman - en pärla som aldrig slutar glittra*




Hon var bara så där
galet härlig
som få människor är

en liten blondin
men ack så stor i den genre´
hon verkade i

Lena Nyman -
något av ett skogsrå
och Lilla My
i en och samma person

nu hyllas hon av både
skådespelare
och andra kändisar
som gärna ser sin chans
att synas i media
för egen vinnings skull

för tydligen var Lena
en mycket ensam
människa
och mer ensam blev hon
när sjukdom började härja
i hennes kropp

var fanns de då
alla som nu öser rosor
och lovord över henne

var stegen verkligen
så tunga att gå
för att vid sjukbädden
hålla hennes hand
eller ge henne den uppskattning
hon så väl förtjänade
då - medan hon var frisk

det fanns få pärlor till vänner
i hennes tillvaro
Marie Göranzon var en -
men så många andra
kunde väl ha gett
rosor till Lena
medan hon hade glädje
av dem

eller?











Fri vers av Junitvillingen
Läst 337 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2011-02-11 15:18



Bookmark and Share


  ULJO
Härligt skrivet om en stjärna. Nu får hon spela med alla de stora där i himlen. Allan Edvall, Margaeta Krook, Per Oskarsson, Jarl Kulle ..............
2011-02-14

  Lars Hedlin
En själ som lyser klart på himlen....
2011-02-11

    papillon
Jag tror att de flesta av oss är eniga om att Lena Nyman var en lysande och otroligt skicklig skådespelare med ett register som var helt häpnadsväckande brett. Hon var under de sista åren av sitt liv svårt lungsjuk och i behov av syrgastillförsel och dessutom tydligen drabbad av en nervsjukdom som gjorde henna oförmögen att stödja på sina ben.
Eftersom jag inte alls kände henne personligen har jag inte en aning om hur ensam hon var eller om den eventuella ensamhet var självvald eller påtvingad. De flesta av oss har nog inte så många vänner som vi skulle vilja se vid sidan av sängen, själv betackar jag mig från att få besök av allsköns gamla arbetskamrater eller, än värre, från de eventuella kändisar jag kommit i kontakt med genom livet. Jag har mycket lätt att föreställa mig att detsamma gällde för Lena Nyman i hennes extremt utsatta situation.
Jag har också läst det kvällstidningsreportage som jag tror ligger till grund för denna text och jag tycker att det inte verkar särskilt trovärdigt - det liknar mest ett ganska förutsebart försök att klämma ut lite sentimentala extrapoäng - "kändisarna brydde sig inte om lilla Lena, tänk vad onda och själviska de är".
Jag tror att man skall avstå från att klandra andra och i stället fråga sig hur man själv agerar, när ens vänner blir sjuka och ensamma och hur lyhörd man är för deras önskemål
2011-02-11

  erkki
Jag frågade mig hur hon kunde ställa upp, som hon gjorde, i 491, nyfiken hit och dit. Pigg och glad spelade hon, men just hennes glättiga sätt, tyckte jag bidrog till den känsla av att vara förförd av den tidens självförbrännande anda.
På ett sätt var det häftigt, särskilt för en ung grabb, men också destruktivt. Jag undrade hur hon mådde innerst inne, redan på 60-talet. En kvinnlig Arne Anka?
2011-02-11

  Mats Henricson
Så sant och de, som inte ställde upp när Lena verkligen behövde det, är ju bara patetiska hycklare och borde ha en spark i häcken !
2011-02-11

  Annie b'larsson VIP
Tack för att du skriver om Lena Nyman. Hon var en av dessa...den bästa.

Om det är sant att hon var så ensam de sista åren, då hon var sjuk, är det verkligen förfärligt. Tyvärr är det inget ovanligt, att människor drar sig undan när det inte är så roligt längre.
Man får hoppas hon hade någon som brydde sig.
2011-02-11

  aol
så fint skriftat, blev så rörd
2011-02-11

  stenhur VIP
En medmänsklig tanke som jag tar med mig för att minnas när den behövs!
2011-02-11
  > Nästa text
< Föregående

Junitvillingen
Junitvillingen