står på skalle i en paté av
dallrande rödvin

Rättar väl till baskern, mustaschen
och kavajen, harklar mig på franska
och uttalar en passande vits på latin

allt för att verka normal


Sen glider jag ut mellan gardinerna
ingen sett fanns där, spyr i en kruka
och springer mot röd gubbe tvärs över
gräsmattan, vadar genom fontänen, flyr via kolonnerna
av handhuggen italiensk marmor, ut genom järngrindarna

förbi hundarna, bilarna och alla
inavlade tulpaner från kontinenten

men hur fort jag än springer kommer
jag inte undan
Så jag stannar upp, rättar till snibben
av svettigt hår som blivit min lugg

harklar mig på riktigt och går värdigt tillbaks

into the play