Inbillade blodiga knogar
beredda att slåss
går igenom betong

fasaden av en rak rygg
i mig själv är jag otrygg

Går med steg likt pansar
asfalten går sönder
Dandelion växer där alla andra vänder

Jag är en hatare
beredd att slåss
I mitt sinne
en fighter
spottar syra när
jag tänker på oss

Jag hycklade med orden
tills jag var den enda som trodde dem
En hypokrit
Beroende av min egen skit
slog livet på käften
hatade resten

tappade musiken
lyriken

Tappade henne
Jaget
och
meningen


av min egen poet


nådde botten
största floppen
Tog emot mig själv
skrapade upp mina bara fötter
studsade,tumlade
1..2 gånger
simmade innan jag drunknade

På bussen 783 mot ingenstans
hoppas jag på att hitta henne någonstans


Desperat letande efter en hjälpande hand
Ingen
tar tag i min egen

så nu sväljer jag mitt eget bitterpill
för att hitta min inner will.