det värker i min verkstad idag,
sakta letar sig den molande ormen upp ur dess snirklande gömmor i ryggraden.
allt arbete känns lamslaget och långsamt.
de börjar klaga däruppe nu, tänk om de börjar strejka??!

mina stackars celler, räcker det inte att de får arbeta övertid med att leverera extra seretonin och ta hand om alla felkopplingar som orsakas av värk och piller?
ingen tid för semester då sömnen sällan varar länge och meditationen alltid störs...

jag längtar efter en morgondag då jag kan skutta upp ur sängen, full av livslust och glädje, smärtfri och redo för att få leva ett normalt liv igen!

min längtan är så stark att jag kan smaka den,
den smakar blod. varmt och rött.