Du trodde spår i sanden lämnar Gud?
Allt möjligt...
och allt försvinner med tidvatten...
För tidigt kommer snö,
förtidigt allt blir grått...
Utsikt från fönstret är
bara skuggade konturer.

Du trodde att vi bäras
när vi upplever värsta smärta...
Allt möjligt...
Kanske vi uthärdar och bäras sedan
fötter-först... och bort.
Dum nog att klara av
att inte förstå det väsentliga.

Du trodde... livet ÄR...
men det är bara
obeständig konstant punkt.
Tyvärr en viktlös last är alldeles för tungt.
Men... Titta där!
Spår mitt i vita fältet!
Så... gick Gud barfota genom snön?

19.02.2011