Han satt på den slitna parkbänken
Med huvudet lutande i sina händer
Såg sig själv som den felande länken
Och längtade bort till främmande länder

I en annan park fast på en gunga
Satt en flicka och såg solen skymma
Hon såg sig själv inte som andra unga
Och funderade på vart hon skulle rymma

I en buske en bit bort låg en alkoholist
Pratande med sig själv och stinkande av spya
Han hade blåmärken och bruten vrist
Han tänkte på sitt liv som han borde förnya

En kvinna traskade förbi med sin hund
Hennes blick var sänkt och hon grät
Hon önskade sig själv bort om så för en stund
Hon var arg för att hon sig själv inte förlät

På en filt i gräset satt ett gäng pundare
Alla av dem såg ut att må bra utom en
Han visste om att han borde vara sundare
Men ta han om sin familj kunde han ju göra sen

Jag fortsatte att gå i den varma kvällen
Såg många människor vart jag än gick
Skymtade ett par där tjejen var på smällen
Såg killens kärleksfulla och stolta blick

Så ensam som jag kände mig just då
Och så många tankar som for om kring
Mitt liv borde egentligen vara delat av två
Men i stället står jag själv inför allting