Hur kommer det sig att ens hem alltid är mycket mysigare på kvällen? När det är mörkt och de sista få timmarna av dagen håller på att försvinna in i nästa – då släpper alla spärrar, det finns en källa som aldrig sinar av kreativitet och en önskan att hinna med så mycket som möjligt! Det finns ju böcker att hinna läsa, städning och organiserande som behöver utföras. Det bästa av det? Att allt känns kul, utmanande, uppåt.

Okej, inte alla kvällar. Ibland vill man bara sjunka ihop i en ledsen liten hög och somna för att möta en roligare dag. Men det hör förhoppningsvis till undantagsfallen.

Söndagskvällar – sista chansen att ”rädda upp” veckan som gått. Det blir lite nyårsbeteende i déjà vu-form. Plötsligt har man världen i sin hand och man är oövervinnerlig. Man kan springa maraton, och vinna (!), för det spritter i benen och hela kroppen fylls av liv. Genast tänker man: det här är stunden för förändring jag väntat på! Imorgon ska jag ut och ta det där tvåmilsspåret på ett litet kick!

Men så svartnar allt.
Tiden går.
Klockan ringer -
med morgonen börjar allt om på nytt.

Inte en dag klokare.


(Fotot är lånat från: http://www.bonluxat.com/a/Naoto_Fukasawa_Deja-Vu_Collection.html)