Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Drömmen av Leopold

I ett tak hänger en äng av röda rosor ner till ögonhöjd och Göteborgs ångande panna daskar ännu en gång med sin danska skalle och sätter älskande par på bänkplats i en park där gårdagens spruckenhet späds ut i den ömsesidiga salivöverföringen.

Du är flott och nu är du eftertraktad,
sommarnyanserat gyllenbrun,
blåa ögon framhävda,
pekfingerstryker lårmuskellinjen,
gåshudaryser,
hårreselynne,
tränger snabbt undan fantasin om sommarnatten som går till ända tillsammans med dig.

Vi är samhällsmarionetter med smaragdhjärtan uppväxta i den bortvalda ädelstensstaden där kaxiga barn örfilas eller stryps vid felbetonat höjt tonläge. Där dom äldre handflatorna är konstant redo att påklistras värnpliktiga kindben.

Och fortfarande fladdrar dom röda rosornas mjuka kronblad mellan mina revben och andningsorgan.

Visst kittlar det i hjärtat när en botanisk hibiscus penslas och stryks över dina kranskärl?

Eller när en känslorubbad svartskalle hukar sig för att få en närmare visuell upplevelse av en pågående gruppmisshandel utanför kvarterskrogen. En illegal flykting som får andlig njutning av att andas in blodlukten av ett gastkramande sönderslaget ansikte.

Och visst kan det vara så att skiljelinjen mellan glädje och fruktan är fibertunn såsom ditt svårtydda smilband. Men jag kunde åtminstone tyda rädslan i dig även om du är en lika stor främling för mig och i motsats till Carola är det tröttsamt att ständigt upplevas som fel känsla eftersom livet går vidare mycket långsammare då.

Om du bara visste hur rädd jag är för dina åsikter och ditt sjusekunderslånga intryck.

Men samtidigt dör jag när vi passerar varandra utan att ett enda ord sägs och hjärtslagsfrekvensen avtar ju längre avståndet blir och jag avskyr hur jag tillåter denna förtjusande verklighet övergå till ett förödande ångestminne.

Någonstans är det något som inte stämmer när mannen hellre får frigörande ejakulation av fiendedotterns blygdläppar än av sin blivande frus fabriksfitta. Så säg mig nu, du blivande hustru, vad din felaktiga känsla grundar sig i när du efter 33 år av förnuftiga livsvillkor fortfarande inte kan tyda livet i personen som du ser i morgonspegelns reflektion.

Någon har bestämt att människan har fler behov än maten den äter och vattnet den dricker. Men om jag får bestämma så har jag inget behov av vänner som sviker,
syskon som skriker
eller småbarn som lider.
Jag har inget behov av
åldrande föräldrar som behöver min hjälp
eller att helg efter helg åka hem med mig själv
för att ingen tjej vågar.
Jag har inte heller behov av
att du ska tycka att jag är äcklig
när jag tyckte att du var vacker.
Jag har inget behov av
att tjafsa med feminina vakter som slynor släpper för,
för att bli insläppta i mörkrets desillusion.
Inte heller har jag behov av att behöva förklara varför jag har kärleksbehov.

Se mig som en demon som demonstrerar, en brottsling som brottas eller vålnad som våldtar. Vem annars ska förkroppsliga dina inre demoner? Du?

Jag har en niosvansad katt, en elefantbössa och en flodhästpiska. Igår var jag fylld av hat, avund och ilska. En dag hade jag en plastrevolver, en leksaksarmborst och en sugproppspistol. Ikväll skall jag erövra den kärleksfattiga, morallösa och fientliga kolonistaten för att uppnå en rättfärdig civilisation och upprätta en uppfinning av mina drömmar.

Men...

Guanchernas kanarievåg slungade mig in i amadores vassa klippor. Indianernas röda amerikasand virvlade sig till en förblindande kalifornisk grusstorm. Afrikanernas diamantspjut förkolnade i min hals till en saharisk torrsprucken betesmark. Hereros jagade mig till svältperioder bortom räddningens gränser. Aboriginernas titanbumerang susekade min själ till tasmanisk galenskap. Och det ljusa europa förklarade sig själv till den ultimata kärleksaktören.

Jag har vandrat där ute och mött verkligheten. Jag har suttit inne i mitt innersta väsen. Det fullskaliga kriget är pågående och alla är skyldiga till utgången.

Att acceptera sitt öde för sent och att vägra inse sanningen. Att inte veta vad man för tillfället känner och vara förvirrad över upptäckten av alla nya tankar. Att inte förstå varför och att inte kunna glömma det man inte förstår. Att återskapa lyckotillstånd av ren tristess och hata sig stressig. Att bespottas med lögner som man smetar ut över hela ansiktet. Att konsumera sig falsk och köpa en producerad frihet.

Jag förbehåller mig rätten att äga dig. Din plikt faller under min vilja. Du har skyldighet att följa mina krav och dina rättigheter är skrivna i enlighet med mina personliga behov. Du skall fördrivas närhelst jag behagar. Din levnadsstandard inom ramen av uppsyn kan komma att förändras genom åren till det sämre. Utan några invändningar skall du finna dig i det öde som åt dig utdelas. Alla former av klagomål anmodas på egen risk med sannolika följder av slutgiltiga lösningar.

Att vara den osynliga erövraren med dödligt svepande krafter är den kultur jag behärskar. Det är överraskande konstigt, men vilket underbart konstverk.




Fri vers av Anadol
Läst 351 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-03-20 18:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Anadol
Anadol