Genom fönstren, studsande mellan atmosfärens lager
Sprider sig ljuset över den tumör vi upprest
Tumören som kastar asfalt kring sig
Tumören som andas rastlöst lugn

Lugn, lugn, lugn, så lugn så att döden verkar levande
Varken jag eller koltrasten klarar av tystnaden
Medicinmän dansar med ångor i tystnad
Köttet fastnar i dörren, ingen kommer in

Dramatik! skriker parkbänksalkoholisten
Poetik! skriker den höggravida vintern
Ett kolkretslopp fram och tillbaka mellan elva och tre
Sviker du mig igen så far jag iväg

Jag har inte lust att stanna kvar
Stanna kvar för att få höra hur det gick
För vi vet båda alltför väl, min soldat
Att slutade det illa så kommer det vara för sent

Stolta soluppgångar vaggar oss till sömns
Medan himlavalvet krymper
Och stigen vi tog för att komma hit växer igen
Åh, den som inte kan vända sig om

Nej vi kommer inte tillbaka
Framåt, bara framåt min kära
Slå du på trumman så sjunger jag för allt jag kan
Vi ska dö i takt
Vi ska dö i takt