Jag har kupat mina händer
så jag gömt en liten hemlighet.

Vill du se vad jag gömmer
mellan mina händer?

Den är liten, nästan osynlig,
så jag måste vakta den
noga.

Ler och frågar om just du vill
titta.
Försiktigt och varsamt
öppnar jag mina händer, men
vill vara försiktig,
så jag inte förlorar det jag
funnit.

Vill du dela min hemlighet med
mig?
Då måste du lova att inte
ta den förgivet.

Du lovar och du får se.
Du ler och fylls av en energi
som inte funnits där förr.

Jag skrattar hjärtligt och
ser att du är lycklig, lika
lycklig som jag.

Min lilla hemlighet är lika
mjuk som sammet,
lika lätt som ett moln
och lika viktig som
livet självt.

Tänk att detta kan delas med
en annan mnniska, som
ler lika brett som jag,
blir lika fjäderlätt som en
ljum sommarvind
men ändå lika tung som bly,
utan att tynga ner.

Kärleken till mig själv, lyckan att
leva och förmågan att kunna
ge och ta emot kärlek.
fyller alla delar med energi
som bara jag kan
förvalta.

Då du sett detta, tagit emot och
samtidigt ler
så stänger jag händerna
och förvarar det som är kvar.

Nu ler du, skuttar runder
och drabbas av fnittersjuka
om och om igen, sen finner
du
kärleken som växer mer och mer
till dig själv...