Jag och min dotter gick mot biblioteket idag, för hon ville låna film.
Tvittrande, studdsande och sjungande följde hon mina spår.
Skrattande tog vi steg för steg mot biblioteket.

Vilken film?
"Vill du se Kalle Blomkvist?"
"Den är kul, den tar vi.
Sen tog vi en film till som är en saga från H C Andersen.
Tänk att alla dessa filmer är så omtyckta än.

En snabb promenad mot lekplatsen, där vi gungade och busade tills två andra barn kom, så hon lekte en stund, sen tog hon mig i handen och vi gick hem.

Snbba skuttande steg med en massa kvitter och prat om livet, varför solen är gul och varför marken inte har snö, så jag svarar och hon fortsätter fråga och jag svarar. Vi skrattar tills vi kiknar.

Väl hemma möter kisen oss i dörren trött och utsträckande kropp.
"Hej lilla vän, nu är vi hemma.
"Tajsa, kom ska jag bära dig," sa min dotter och tog henne nära sig efter hennes stövlar avlägsnats.
Nu sitter vi under täcket för att värmer oss när vi ser på Kalle Blomkvist och min dotter har henne sovandes i knät...

Så skönt att kunna få denna lugna tillvaron om och om igen.