Monika flyttade hemifrån nyss fyllda 18 år. Hon hade lyckats få fast anställning som lokalvårdare på en av stadens större industrier. Det var inte hennes drömjobb, men med varje löningskuvert kände hon stolthet över att vara en liten viktig kugge i samhällsmaskineriet.
Jobbet var slitsamt och ganska äckligt ibland men Monika såg det som ett tillfälligt stopp på väg mot något annat. Vad slutstationen var hade hon inte bestämt men det bekymrade inte. Hon var ung och hungrig i en värld full av möjligheter.

4 år senare hade hon blivit mätt. Monika satt fast i Checkpoint Städtant. Hon såg sina kompisar försvinna med gravida magar och vackra prinsar. I hennes mage växte bara ångest.

En doktor skrev ut dämpande medicin och plötsligt var hon en av de unga ångestflickorna som kvällstidningarna med jämna mellanrum skrev om. Även om hon kanske var några år för vuxen och hennes handleder fortfarande inte kysst någon rakkniv.

Hon blev långtidssjukskriven och en paranoia började födas ur den starka medicineringen. Monika blev folkskygg. Världen utanför skrämde henne. Allt den ville erbjuda en kvinna var våldtäkt eller mord.

Men en natt satt Monika och drack te i sitt kök bakom nerdragna persienner. Hon var på väg upp från en djup svart period och i ett ögonblick av klarsynthet beslöt hon att inte längre vara ett offer. Hon gick från att vara jagad till att bli jägare.

Vampyr närmare bestämt.