Din lilla slinka,
du beter dig som ett bortskämt husdjur,
gömmer dig i någon vrå i huset
när den som äger dig vill kela mest,
kan ropa, locka, vissla
men ändå
du dröjer kvar,
slickar på en tass och rättar till ett strå i pälsen,
bryr dig bara om dig själv.

Du är en sådan som alltid varit med
och kommer alltid inom sinom tid,
men vet du vad?
Folk kan ledsna,
känna bitterhet och leda,
inget händer, underhåll oss!
Men du dröjer...snälla lilla sötnos,
visa upp ditt goa tryne, tryck det hårt mot mig,
jag vill höra hur du purrar och känna pulsen slå,
använd dina klor om du så vill, jag bryr mig inte längre,
ingen vinter är så lång som när den är som kallast,
ingen älskling saknas lika mycket som när den är borta.

Du lilla, dumma slampa
allas älskling, fägnar vilket liv som helst,
kom hit igen, utan dig är jag som en spindel,
fångad i mitt eget nät, med ben och armar virad runt min kropp,
oförmögen att göra något annat än att se tiden an,
under denna sketna vinter, en evighet...

Jag ber på mina bara knän:
kom så snart du kan,
jag gör allt du vill, har jag sagt förlåt?
Kära lilla Maj, du är ynklig, kort i rocken
men räcker alltid till ändå
och när du kommer
är du endast min att ha och alla andras.