jag skrev dig aldrig min trötthet

sänkte aldrig min hand

orkade ej be

andas

min bön

ut

skuggor långa målar gnistrandevitas vila

nattportal en stiger sakta

sänkta händer

fötter stå vid tröskel

naknat ansikte

natt andas nynnandeljus

frostade äro glas

starkstegen ligger hoprullade

i korgen bredvid min sittplats

de är vackert nystade

skimrande  mjukljus

levandelågas ellips sluter  höljandeblad

outslagen

i dig är mitt drömljus

mjukt breder du ut mig över solblekt berghäll

sluter mina ögon

havshänder skölja

hällande

berg

dricker tystfåra

framstår

malakitådror

är det sunnansken

är det nordansken vilka andas

du reser mig

vida utan packning

ränsel är en gyllene bjällra

ur månhavs ristning

ellips öppnas

tänder eldfjärils skimrande mjukvärme

vart jag reste

in i den trötthet jag aldrig skrev om

att ej finnas samt ej orka finnas

ty jag visste att tröttheten 

skulle växa genom det

nej

min trötthet skrev jag aldrig

varför skulle jag