Jag minns
när jag
ännu levde
och jag sa
vi måste ha lite roligt
innan vi drar
gräsmattan över oss

Och jag minns
hur vi försökte tro
på det där

Vi skrattade åt alla
bleka stunder
och fyllde glasen
men grät mer åt alla
saker vi tvingades läsa
än vad det fanns läsare

Du sa;
-en författare
är ganska illa
anpassad
till livet
och att söka efter
ett annat liv
än det verkliga livet
vore ändå märkligt

Och vi raderade ut oss
och tänkte att;
-om vi lyfter bort våra ansiktsuttryck
så försvinner ju det
som vi måste berätta om

Vi ger dom ingenting
och då är det ändå allting dom får

Vi måste ha lite roligt

Och om snön smälter
måste nya vackra maskrosor
växa i gräsmattan
och nya barfotafötter
trampa runt i detta underbara
inre som talar till dom