Det är en grå söndag. Iskall och hotande stirrar dagen in genom mitt fönster. Patetisk som jag är. Så reser jag mig och drar ned gardiner och persienner. Hela lägenheten badar i mörker. Klockan 12 mitt på dagen.

Idag är en dag så som alla dagar. Jag kliver upp klockan 7, en tvångshandling av att få livet att bli lite längre. Sitter uppe till ett på nätterna. Varje timme ska fylla en funktion och allt sitter i tankarna.

Hjärtat är fyllt av ångest och fingrarna är iskalla när jag knackar på tangenterna. Det är obehagligt tyst och söndagen verkar död.

Jag ser ut genom en springa av gardinen i köket. Är det här livet? Köksklockan som tickar. Nakna grenar, vitklädd mark, stengrå himmel, inte en själ på gatan, inga bilar. Inte ett ljus i något fönster av kvarteret. Det är mitt på dagen en söndag.

För en sekund hade detta kunnat vara en skräckfilm där jag är den enda överlevande människan. Som sitter ovetande och gömmer mig i lägenheten. Mobilen är avstängd sedan i fredags. Jag orkar inte tala med människor.

Jag hamnade här för ett par veckor sedan. Mötte en främling som tog en ishink och hällde den rakt över huvudet på mig. Hon plockade bort min skyddsmur och slöjan över ögonen.

Det hon berättade, det hon förklarade. Var kanske mer än min själ klarar av. Hon vältrade sig i all orättvisa, i våld och förtryck, krig och död, sjukdom och självmord.

Att sedan stå där, utan skyddet och se, höra, tolka och förstå. Det är som jag precis har vaknat. Förr har jag valt att inte se, inte läsa, inte lyssna på all världens sorg.

Nu bär jag den. Bär den över axlarna, bär den i tankarna, bär den långt in i hjärtat. Jag bär på livets alla sorger och mitt samvete kan inte låta mig blunda igen.

Jag känner mig liten och patetisk, rädd och oengagerad. Jag tar på mig allt och drar i alla trådar. Men det räcker inte. Inget räcker fram. Inget är nog. Jag är bara en. Och när många andra är på söndagsshopping, konsumerar och vältrar sig. Då sitter barn i burar, svälter, mördas, våldtas, misshandlas.

Det spelas upp som en knastrig och envis skräckfilm gång på gång på gång.