Jag känner så för många i deras texter av kärlek och smärta,
allt för många brustna, trasiga själar som skriker, om blodet i deras hjärta.

Allt för väl känner jag igen mig i deras berättelser av sorg och gråt,
på öppet hav, vi sjunker tillsammans, vi håller varandras händer i livets båt.

Vi seglar genom stormade vågor, delar våra historier av glädje och rus,
ingen vill bli lämnad, vi håller varandras händer, ser in i era ögon och vill tända så många ljus.

Här står vi mitt i livet, i början, i slutet, alla lika, som nakna vi föddes att lära,
olika skepnader av oss, mörka, ljusa, leende och gråtande men med samma ryggsäck att bära.

Jag tänder så många ljus jag kan i kväll med tankar till Er som gör min dag mindre grå,
mjuka moln av bomull vill jag ligga på och himlen skinande blå.

Vi seglar genom stormade vågor, delar våra historier av glädje och rus,
ingen vill bli lämnad, vi håller varandras händer, ser in i era ögon och vill tända så många ljus.