Det var tidig eftermiddag och jag bredde mig en smörgås på den marmorerade köksbänken.
Rikligt med smör och sedan en tunn skiva rökt skinka på toppen, så som jag tycker om mina smörgåsar.
Med tv:n brusande i rummet bredvid så slängde jag in smörpaketet och den använda smörkniven i kylskåpet.
Ordning och reda har aldrig riktigt varit min grej.

Med smörgåsen i handen och hunden dansande som en epileptisk ballerina runt mina fötter sökte jag mig till tv:n.
Hunden jag har är en Engelsk Springer Spaniel. Medelstor, lång päls, fladdrande läppar och långa fluffiga öron, ni vet?
Jag slog mig ner i vår rödbruna soffa och hunden hoppade plikttroget efter i hopp om att få sluka en bit av min dyrbara smörgås.

Han stirrade som hypnotiserad på mig med stora bruna ögon när jag sakta tuggade på smörgåsen. Han följde smörgåsens väg från handen till munnen och slickade sig om sina stora grodliknande läppar.

När den sista hårda kanten och en snutt av skinkan återstod så lät jag honom till slut få sin älskade lilla godsak.

Hela han skälvde av upphetsning och lycka när han öppnade munnen och slukade smörgåskanten utan att ens tugga.
Hans svans viftade likt en flagga i storm. Sedan lade sig hunden med sitt lilla huvud vilandes i mitt knä.
Jag antar att det var hans lilla sätt att visa tacksamhet och uppskattning.

Med en suck slöt han ögonen och grymtade trött. Utan något vidare engagemang kliade jag honom lätt vid öronen.
Han luktade onormalt illa ur munnen men jag fick slå bort tanken när han betedde sig så snällt och rofyllt.

Jag har aldrig riktigt tagit mig tid att bli kompis med honom, även om han nu hunnit bli nästan åtta år. Jag tänkte att det kanske var dags nu att komma på god kant med min lilla hund nu, innan det är försent.
Men det är inte det lättaste att faktiskt tycka om honom.
Han uppträder illa bland folk och han rapar, fiser och dregglar tills huset luktar ruttna ägg.
Allt det dåliga försvann dock i det ögonblicket då han bara stillsamt vilade i mitt knä.
Kanske hunden ändå är människans bästa vän?

"Du, har du torkat upp kattspyan i biblioteket?" frågade min pappa senare. Hunden vaknade till och lyfte frågande sitt huvud.
Hans blöta grodläppar hade lämnat våta märken på mina byxor i form av en hästsko.
"Nej, hurså?" frågade jag. Han tittade förvånat på mig.
"Den var borta när jag senast kollade..."

Hunden åkte ner från soffan på en röd sekund med rumpan före.