Vaknar 04:26, sluter snabbt ögonen igen, är inte redo än.
Vaknar åter igen, klockan är nu 05:34, försöker somna om men det är hopplöst, jag är vaken nu men inte på något sätt redo att möta den här dagen.
fastnar framför en serie, där knullar de, det är naket, intimt, någon blir biten och blodet rinner ner längs halsen och vilar en stund på bröstet innan det fortsätter.
Allting balanserar någonstans på gränsen mellan smärta och njutning.
Det brukar vara så med oss människor, en ständig kamp, en ständig balansgång mellan hopp och förtvivlan, smärta och njutning, tro och tvivel, ljus och mörker.
Det är bra så. Det är vad vi är, det är vår natur.