Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skiss I

Himlen över de fyra väggarna
grinar som en mask av vårligt vrede
som ingen älskar eller
överger

jag ska inte trötta ut dig längre
låt ord vara ord och tystnad allt
som återstår

*

linda ett band av lin
kring rummet som försvann
och markera vägen till dörren
med döda skator

i långa glesa led

svarta fjäderlyktor
i det bländande vita




Fri vers av Erik H.J Hultin
Läst 184 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-03-03 20:12



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Att det som återstår är tystnad. Ja, ibland blir man sannerligen trött på alla dessa Ord. Ord är ord och tystnad är tystnad, och ärligt talat så vet jag inte riktigt vilket av dem som jag föredrar. Allt som ibland känns så väsentligt förefaller bara i ett annat sken att vara rent pladder...Men jag antar att det på något sätt tillhör själva livet, och tystnaden kan verkligen vara en skön avkoppling från hela det här tvångsmässiga i att ständigt Tala. Den här dikten inger mig i alla fall en känsla av bisarr frihet. Lyktorna lyser i det bländande vita och markerar vägen till ett rum som varit sedan länge försvunnit och som man faktiskt också saknar. Någonstans känns det som ett blänke, om än i svarta färger, och som om lyktorna leder en på vägen. Visserligen är det lite synd att den ska behöva utstakas med döda skator, men kanske är det just det som krävs för att vi ska förstå. Kanske är det först när vi ställs inför dödens obevekliga ofrånkomlighet som vi förstår vad livet egentligen är värt.
2011-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Erik H.J Hultin
Erik H.J Hultin