vill du veta hur det känns?
jo det känns såhär:
du förstör mitt liv, varenda dag. för en plånbok från prada var du tvungen att ge mig och hoppas att det var tillräckligt istället för förlåt. ett par skyhöga klackar från louboutin köpte du med, och solglasögon från D&G. så jag måste tänka på dig och henne varenda gång jag ska köpa något, eller gå in i klädkammaren där skorna står. men inte finns du där. eller säger förlåt för att du slängde ut mig och polisanmälde mig NÄR DET VAR HENNES JÄVLA BARN DET ÄR FEL PÅ. jag krossade inte 30 svindyra kristallglas den 2a januari i år pappa, och det var varken jag eller mina vänner som spydde ner era mattor, väggar eller hade sex i alla sängar.
däremot städade jag upp, efter HENNES SÅ OTROLIGT DUKTIGA BARN.

jag förstår inte varför du är så rädd för henne, eller vad hon ska tycka. hennes barn går ESTET. jag får alla MVG, jag läser 1300 poäng mer än man ska under min gymnasietid, jag tog körkort utan körlektioner eller teorilektioner, utan din hjälp för att du var för korkad för att inse att du gått in i väggen så du nästan fick en hjärtinfarkt. jag har häst, jag har jobb, jag ska söka mer jobb och plugga. sen ska jag ta studenten. du får inte komma. inte heller din nya flickvän.

och att du har mage att klandra mig för att DU slängde ut mig från din lägenhet när du och din nya var i Egypten och samtidigt polisanmäler och hotar och sårar precis som hondär och hennes föräldrar så till den milda grad att jag behöver byta telefonnummer - och sedan tar upp det när farfar nästan dött. alltså seriöst, pappa, man gör inte så. (oc du säger att det är mitt fel alltihop.)

min pappa han körde så sakta hem från BB med mig så bilen nästan stannade i svängarna. han kollade helatiden om jag andades. han var med överallt, var stolt, lekte, skrattade, och tyckte att jag var det BÄSTA som hänt i hela hans liv. men inte nu längre. nu har jag en pappa som springer in i en vägg, bryr sig inte, jobbar mer, bor med en schizofren häxa, tycker inte att jag är bättre människa om jag får ett MVG, men allt där under gör mig lat. jag har en pappa som dricker en massa vin, äter massa onyttigt, går upp i vikt, bryr sig inte.

du är inte min pappa, det förstår du väl själv? min pappa har försvunnit. och hade det varit du som fått en blodpropp idag, och inte farfar som är vältränad och nyttig, då hade du dött. och jag hade inte fått veta det för att din flickvän hade aldrig nedlåtit sig att ringa mig. så nej, du kan inte klandra mig för alla fel du gör längre. du sa det så bra själv på min telefonsvarare 01:12 den 4:e januari i år. "jag kan inte ha en dotter som dig"
du har inte det mer.