Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fast jag - officiellt - har slutat på Poeter måste jag fullfölja ett åtagande: att skriva denna lilla enkla berättelse klar.


Saga och Siri, del 4

Siri på barnhemmet.

Siri somnade av utmattning och sorg, där hon satt bredvid Ada i bilens baksäte. Och det var lika bra att låta henne sova, tänkte Ada. Det kan ju inte vara roligt för en liten flicka att tvingas lämna sin pappa och sitt hem för att hamna på ett barnhem.

Det är lång väg från Gunnarslöv till Höljes i Värmland. Till sist var man dock framme. - Nu, lilla vän, får du vakna upp, sade Ada vänligt och puffade till Siri i sidan. - Var är jag, frågade Siri yrvaket. - Du är vid barnhemmet i Höljes, där du ska bo. Jag tror nog att du ska trivas här, svarade Ada. Och Brutus i framsätet sade, med tordönsröst, att det hoppades han också.

- Nej här kommer jag INTE att trivas, muttrades Siri sömndrucket. Och här tänker jag inte stanna länge. Det är då säkert.

En tjock dam, som var ganska kobent, kom emot dem med ett stort leende. Hon hade sällskap av en ung flicka med långa flätor. - Goddag, jag förstår att detta är Siri. Själv heter jag Olga. Men du ska kalla mig "fröken". Och det här är Lisa, en av mina hjälpredor här. - Lisa, var snäll och bär upp Siris väskor på hennes rum. Och visa henne var hon ska sova. Vi äter om en stund i matsalen.

Siri tyckte att rummet var fult. Smutsgula tapeter var klistrade på väggarna. I taket fanns stora fläckar av något brunt. Och konstgjorda blommor stod i en ful vas på det stora bordet i mitten. En liten garderob fanns vid varje säng.

- Här, Siri, får du ha dina saker, sade Lisa i vänlig ton. Och så ska du få en nyckel, som du ska hänga runt halsen. Då kan ingen stjäla något från dig. Men se till att ha skåpet låst!

Vid huvudändan av varje säng fanns en namnskylt. Siri, som redan kunde läsa, såg att det tydligen bodde fyra andra flickor här. De hette Agnes, Sara, Lotta och Gunnel. Siri undrade, hur de såg ut.

- Kom nu, sade Lisa, så går vi ner i matsalen till de andra. Och äter. Du måste vara jättehungrig.

Tjugo par ögon vändes mot dem från matbordet. En del barn fnissade högljutt, när de såg Siri. Och en som hette Orvar, och var placerad bredvid Siri, en ganska ful pojke med rödlätt hy och dessutom snaggad, räckte ut tungan åt Siri. - Det där ska du allt få igen, muttrade Siri.

- Detta är Siri, sade "fröken" med djup och myndig röst. Och för övrigt får ni ta i hand och presentera er sedan ni ätit. Nu sjunger vi till bords.

- "I Jesu namn till bords vi gå, välsigna Gud den mat vi få". Psalmen hördes från ett tjugotal barnstupar. Det lät inte precis vackert, men det var väl inte heller meningen.

När Siri smakat en sked av den tunna soppan, som hade hällts upp, trodde hon dock inte att den blivit speciellt välsignad. Den bestod, vad hon kunde förstå, av potatis, lök och hackat morotsriv. Och den rev verkligen och skavde i halsen, eftersom hela pepparburken tycktes ha tömts i den. Dessutom höll en stor potatisbit på att fastna i halsen på henne.

Det serverades efterrätt också, minsann. I dag var det saftsoppa. Riktigt god, tyckte Siri.

Vid presentationen efteråt tog man varann i hand. De flesta såg något generade ut. Alla fick säga sina namn. - Jag heter Lotta, sade en. En annan sade att hon hette Ester. En tredje hette Karin. Och så var det Olle, Knut och många andra. Och Orvar förstås.

Siri tittade speciellt noga på dem, som skulle bli hennes rumskamrater. Agnes var en kraftig flicka med rödlätt hy och långa flätor. Hon såg snäll ut. Gunnel, däremot, var mycket mager. Hon hade ett födelsemärke i pannan och finnar på hakan. Sara såg glad ut. Och Lotta ledsen. Hon hade kolsvart hår och sorgsna bruna ögon.

Så var det dags för barnens utevistelse. Först stod Siri och bara tittade på, när de andra barnen lekte.

- Kom och lek, jäntunge, ropade Orvar hånfullt. Eller törs du inte?

Det skulle han inte ha sagt. Siri kastade sig vilt och ohämmat in i leken. Hon skulle allt visa dem, vem som tordes! Hon gungade, som vanligt, högst av dem alla, och hoppade flera meter från gungan. Hon sparkade boll och gjorde mål på mål. Hon hängde upp och ner i den stora almen på gården. - Så här ser världen ut uppifrån, ropade hon. Vid kapplöpningen sprang hon nästan fortast av dem alla. Det var bara Olle, som sprang ännu fortare.

- Har man sett på killtjejen, ropades det från alla håll. Heja heja Siri!

På kvällen var Siri hemmets stora stjärna. Hon kände sig plötsligt lycklig. Äntligen hade hon blivit sedd, och beundrad, av andra barn! Vid kvällsmaten var hon så till sig att hon smetade in hela sitt ansikte med margarin. Och efter det tog hon sirapsburken och lät det klibbiga innehållet rinna över Orvars hår. Han råkade ju sitta bredvid henne, och nu fick han betalt för gammal ost.

"Fröken" blev rasande. Hon befallde att Lisa omedelbart skulle fylla det stora badkaret med vatten och tvätta både Siri och Orvar rena med stora skurborsten. Efter den proceduren, då Siris kropp såg ut som en kokt kräftas, lovade hon sig själv dyrt och heligt att hon inte skulle bli långvarig "på det här uschla stället".

Siri fann på det ena hysset efter det andra. Hon ställde till med så mycket ofog att "fröken" en dag kallade henne till sig på sitt kontor.

- Siri, sade hon med myndig röst. Du har varit till mer bekymmer än något av de andra barnen här. Du uppför dig inte alls så som en flicka SKA uppföra sig. Därför kan jag inte längre ha dig kvar. Lisa och du ska hjälpas åt att packa dina saker. I morgon kommer en präst och hämtar dig. Och kan inte han göra folk av dig, kan ingen. Det var allt. Du kan gå.

- Det blir nog inte han som gör folk av mig utan jag, som gör folk av han, sade Siri för sig själv. Hon var mycket belåten! Hon hade ju lyckats straffa sig ut från barnhemmet. Det hade gått ännu bättre, än hon vågat hoppas på!

(forts.)




Prosa (Roman) av baruk
Läst 823 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-03-04 11:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

baruk