Klockan är ung efter en promenad med hunden. En titt på nyheterna och en blick i tidningen. Nu kan jag skriva några rader på ett vitt ark. En oskuldsfull känsla av ordets betydelse. Jag vill försöka hitta nya sätt att angripa behag och obehag. Det är alltid svårt att möta det okända utan ångest.

Det mystiska, det gemensamma är allt jag begär. Jaget är bara något självklart i stundens vetskap. Att äga något på ett inre plan kan också bli tråkigt om inte något nytt kan göra mig mera levande. Jag måste öppna dörren och se världen med andra ögon.

Allt är möjligt om jaget släpper sitt grepp lite grann. Bara lite av det som ligger bortom, kom till mig nu! Tung är min längtan att öka min frihet. Allt hänger på mig själv, ingen annan. Verkligheten är inget annat än en rotlös definition av det medvetna.

Vi människor hänger löst i en tro om sanningen. Jaget är en planet som enbart följer sinnena. Det finns ett starkt begär att vara en lyckad människa i andras ögon. Att jämföras på ett inre plan är ganska meningslöst för det saknar betydelse. Något som bara hänger i luften kan inte ha något värde. Ja, så kan det kännas när man upplever oförståelse.

Ju mer inre kapital du har desto svårare är det att hitta en mening i det yttre. Du vänder dig inåt för du hittar människans rötter. Ja, allt har sin början där. Ibland stänger du dörren både för det yttre och inre. En depression uppstår för du orkar inte gå vidare. Om du överger jaget och öppnar för det inre då blir du sinnessjuk.

Vi får acceptera oss själva på den inre planeten vi lever. Men vem ska bestämma vem vi är? Så klart att vi måste själva avgöra vem vi är även fast vi gör det i ett rotlöst tillstånd. Ja, vi har inte lätt att hitta oss själva där ute. Alla pratar om intelligens utan att egentligen förstå betydelsen av det. Jag tror att det är en okritisk syn på verkligheten. Man lär sig snabbt det som är redan är en yttre sanning.