Förnedringen sliter mig itu
Ångesten förgiftar mitt blod
De onda orden är så många fler än det goda
Jag ger och blir spottad i ansiktet
Hela tiden, så långt tillbaka jag minns
Men det är okej
Jag är lika mycket värd som en hund
Jag vågar inte hoppas på mer
Jag är så van
Och kanske söker man sig också till detta
Eftersom man är så van
Ingen vill veta av mig för den jag är, så jag sluter mig
För ingen visar någonsin att jag räcker till
Jag vågar inte prata med någon
Orkar inte vara sårbar
Det var mitt sätt att överleva

Att hela tiden leva på bristningsgränsen

Tills du tog mig i din famn
Höll om mig när jag grät
Behandlade mig som en människa
Gjorde mig livrädd

För i din famn där fann jag en trygghet
Och dina ord var fler goda än onda
Men jag är inte värd något, jag är en fruktansvärd börda

Men inget ont ord du sa
Inte ett skäl fick jag att tvivla
Det gjorde mig återigen rädd
Jag är väl hemsk?
Men inte ett ont ord, trotts att jag ber dig säga det
Och när jag visar dig vem jag verkligen är
Så vänder du mig inte ryggen
Istället säger du
Jag älskar dig

Det finns så många människor
Alldeles för många som lämnar
Alldeles för få som ser vad dom har
Alldeles för få som du
Det är inte många
Som kan få en att känna sig som du fått mig
Och vad som än någonsin händer
Så kan du läsa detta
För att påminnas om hur värdefull du själv är
Som fått en människa att känna så

Vad som än händer så ska jag klara av det
Så länge jag får krypa ner i din famn och höra din röst
Och så länge jag får säga
Jag älskar dig
Jag är säker nu
Du har gjort mig till en människa igen
Du läker mig inuti
Du har gjort mig vacker

För allt hittills och för allt som kommer
Tack