Himlen har en föråldrad syn idag. Det gråa får träden att se ledsna ut. Vädret har varierat mycket denna månad. Snart är vi inne i maj månad och då brukar våren ta fart. Nog om detta!

Dagarna speglar i sig själva och jag andas dem på håll. Idag finns jag men ändå inte. En dold längtan i bröstet där jag ser mig om. Jag kan inte säga vad. Det är bara detta som betyder någonting även fast det är ingenting.
 
Allt finns där, mitt liv är nu. Inget stör mig då, ja, allt är utrett. Vägen fram för att vara jag. Jag har kanske fel i en förhoppning av delaktighet. En inre säkerhet inte alltid en yttre acceptans. Vem är jag för andra?

 Jag är nog otydlig i en längtan att finnas till. Dagarna går mig förbi utan förankring. Allt är svårt i en värld av att bli sedd för den jag är. Jag får inte tappa kontrollen - ett mantra som ljuder tyst inom mig.

Smärtan i dess dyning får mig att lägga täcket över huvudet. Aldrig mer, nej, aldrig mer dum i huvudet. En rädsla som gör att anpassning är det enda rätta.