Minns du när vi sakta gick längs den långa grus rakan
som vi alltid gjorde
hemåt
tittade på stjärnorna för en stund

innan vi båda skulle slås gula
och blåa
förstöras
på varsitt sätt
minns du det...

Du grät aldrig
kunde inte förstå varför
sen insåg jag

att jag inte heller gjorde det

för din skull
var jag alltid stark

sen lämnade du mig
min vän
för det

men han fick inte slå dig
han fick fan inte det!

du
det är lugnt
inte så att det inte gjorde ont
inuti
men jag gjorde det
för dig

och vet du vad
jessica
min jessica

Jag skulle gjort det TUSEN GÅNGER till
om jag fick chansen
för förlusten
av dig
var värt det

om du så ens kanske
ens kanske

gavs en tår mindre