Vargtimmen snart förbi,
men kan inte sova.
Tankar med mig leker
då mörkret nu mig
når.

Varg du varg kom inte
hit, ungen min får du aldrig!

Lyssnar.
Porten öppnas, porten stängs
och in rusar någon i trappan.
Tidningen delas ut.

Varg du varg kom inte
hit, ungen min får du aldrig!

Tystnadens tystnad än är kvar,
många sover sin djupa sömn,
men snart den bryts och de ska upp.

Varg du varg kom inte
hit, ungen min får du aldrig!

Ro slumra in i bädden så fin,
som blomman på äng i en
underbar säng.
Änglar de små breda vingarna ut,
de stannar kvar tills natten är slut.

Varg du varg kom inte
hit, ungen min får du aldrig!

Kom, håll om mig.
Håll skuggorna borta,
viska att jag är trygg i min stora säng.
Viska att ingenting ska ske.
Låt mitt huvud ligga mot din bringa,
så jag kan höra dina hjärtljud.
Stanna kvar tills i morgon, försvinn
inte bara för drömmen försvinner.

Varg du varg kom inte
hit, ungen min får du aldrig!

Tajsa somnar snart om.
Nu hon spinner.
Ibland hon tittar på mig med
simmiga bedjande ögon.
Kryper ner och somnar om med
henne i min famn.