Claes Andersson, ur "Mörkrets klarhet" 2010 - min ungdoms poet
Finlandssvenska ord
"Nu vet jag varför jag tycker så mycket om dig
Du som var hudlös har nu ett pansar som skyddar dig mot smicker och förtal
Under den nya huden är du lika hudlös som du alltid var.
Vi visste båda att verkligheten var förrädisk och ingenting att lita på
Det gjorde att vår tillit till oss stärktes
Två som genomskådar kan bekräfta att den andra inte är tokig.
Det var bara kärlek, trots allt
Men det v a r kärlek!
Trots att det bara var kärlek var det allt
Det var allt som bara kärlek kan vara
Och kärlek var det, trots allt annat det också var
Och allt det andra det inte var, trots kärleken
Men trots allt så var det bara kärlek
Det var bara kärlek, trots allt."