Jag kan pressa fram klichéer och önska att dom räcker till
men att säga allt det rätta är inte lika lätt som man vill.

I tid och otid kan jag citera, kopiera och leka lärd
Men jag vill att det blir äkta, att du får det du är värd.

Jag vill tala ifrån hjärtat och säga vad jag gömmer där
men det är svårt att säga sanningen, att säga; jag är kär.

Allt jag kan komma på är tre utslitna gamla ord.
Som med tiden tappat känsla betydelse och ton.

Jag älskar dig, jag älskar dig, fan vad jag älskar dig.

Dom liksom säger allt jag menar, men är ändå inte rätt.
Och jag vill att du ska känna - sådär nära, sådär hett.

Som om dom bränner dig på tungan och svider lite grann.
Så att jag kan se på dina uttryck att dom har hunnit fram.

Jag vill veta att du känner hur jag känner inför dig.
Och jag vill att det ska kännas som du känns inom mig.

Att kärlek är så enkelt men ändå alldeles för svårt,
det gör att det blir vacker - allt det där vi kallar vårt.

Jag älskar dig, jag älskar dig, fan vad jag älskar dig.