Vad är det för onda krafter som jag inte lyckas blåsa ut ur mitt system helt & hållet?

Vad är det som fyller mitt medvetande med självförakt, ett livsfarligt självförakt, som söver mitt sanna jag?

Hur utrotar man en taskig självkänsla som hotar kväva ens själs trädgård som ogräs?

Hur botar man en sorg som byggt bo i hjärnan & hjärtat?

Hur blir man av med paranojor & rädslor & tvångstankar?

Jag VET ju att jag är bra.

Jag VET att jag förmår älska.

Jag vet att jag har så många gåvor.

Men ändå väller dimmorna in i mitt liv...

Sjuka obeskrivliga mardrömmar om natten.

Jag vet att Du GUD är här...

Jag vet att jag kommer att resa på mej igen.

Måste bara identifiera vad det är som sänker mej... den här gången.

Gud......... den här depressionen skrämmer mej.

Det känns allt oftare som om döden skulle vara bättre än allt detta.

Hjälp mej... om Du kan.

Visa mej en väg.

Amen.