"Nej, snälla inte Den vad den du heter!"
"Lilla du, inte ska du vara rädd för dammsugaren."
"HJÄLP!!! Du är hemsk som inte kan låta odjuret vara, det kommer att äta upp MIG!"

BRUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUM!
"Snälla jag ber!"
Jag stack iväg under den där sköna stora saken min matte och jag brukar vara i.
"Ljudet försvinner inte..."
Matte ville bara hålla på med den, inte såg hon mig som skakade under den där sköna...

Jag gick ut i köket, men då KOM DEN EFTER MIG!
Mmmmmm matte tog upp mig, för jag var så rädd, skakade och kunde inte flytta mig...
Hon tog mig i famnen och höll mig ihoprullandes som en boll nära sig... Oooo skönt. Sen tog hon och la mig i sin säng, byltade om mig med täcket och sa:
"Var inte rädd, stanna här, så hör du inte så mycket, jag är snart klar."
Jag låg och mös.

Ja, nu har Tajsa talat, så nu vet ni att jag kan skriva hihihihihi...