Nu spricker isen över sjön, efter fruset vintervak
I en sol med suddigt ljus... mot en dag i en varmare tid
Det var längesen jag såg ljus
Längesen som min kropp blivit varm
Det tinar upp is, som en sorgsen repris
Jag trillar ut från mörkrets barm

Kylan lämnar mig sakta där jag går mot en tid jag inte vill se
Värmen har jag saknat trots allt, det var år sen solen var här...
Men jag vill inte se hoppet ta fart
Inte tänka och drömma mig bort
Jag vill stå där jag står, inte fortsätta gå
Inte nå ljuset snart