Jag tror min själ är döende,
eller redan död.
Jag vet inte,
jag vet ingenting.

Jag känner inte längre,
luften som jag andas
eller blodet som pumpas ut,
i mina torra ådror.

För att känna mig minsta levande,
skär jag mig.
För att känna någonting,
för att bevisa för mig själv
att jag fortfarande finns.

Att jag existerar
över huvud taget.