Brukar ha musik i öronen,
brukar rusa genom stan.
Stel som en pinne, stramt ansikte.
Föll nästan ihop då jag kom hem
efter all stress.

Idag infann sig lugnet och
för första gången på länge
kunde mobilen vara tyst
I jackfickan låg hörlurarna
I dag var jag redo att möta
naturens ljud.

Vilken känsla att sakta ta sig genom
kollonin, välja olika stigar, för att uppleva
dofter. Vår känns i luften, trots
hårda vindar, som biter i kinderna.
Vår i luften, vår på marken som
bildade blomsterhav.

Stannade utanför en kollonistuga,
såg en blomma, som var så mjuk.
Kände på luddet, och det var skönt.
Släppte, vandrade sakta vidare.

Himlens klarblå färg lät min blick
söka sig dit ofta. Ville sätta mig, men
vinden var allt för kall.

Gruset på gatorna och trotoarerna
krasar sig under sulorna. Gassande
sken nådde mina ögon, kisade och
log, satte mina lila fingervantar, med
röda hjärtan på händerna.

En bit innan Slottscafét vilar isen på
ån, som går runt ända till borgen vid Citadellet.
Mitt emot cafét, som öppnar första maj, såg
jag hur livet återkommit. Vatten rör sig.
En svan simmade bland minder änder.
Gick upp i känslan så mycket att jag ville
fånga det på bild.
Tog upp min mobil, tog ett foto, jag sände
vidare, gick mot trägården, där cafét är.

En jordig stig, som lädde mot gatan. Höger
om mig såg jag ett litet gömställe. Ett träd lutade
sig lite. Fick en sagobild framför mig.

Uppe vid vägen, mitt emot ssu
tittade i mot backen, upptäckte
blomsterhav.
Gick försiktigt ner och fångar ögonblicket.

Fylldes av den där känslan som jag väntat på
så länge, den där leva i nuetkänslan
är så underbart.

Stegen hem, lugnt, innkänande och njutning.
Öppnade porten, gick snabbt genom gången, ut i
trägården, där en granne krattade och plockade
bort gamla löv från dungen.
När hon fixar i trägården vet jag vårens ankomst
är här.

Tajsa kom ut en liten stund i trägården, men
kylan bidrog till huttrande. Lyfte upp henne,
tackade för oss och lunkade sakta in med
henne i famnen.